Hej Kräftan, hej!
Idag skiner solen, på alla tänkbara sätt :) Igår var det 23-årsfest för världens bästa Caroline. Vi grillade, mös, drack och gick sedan ut på stan med siktet på Swea. Det var fler än vi som ville in på Swea, så efter en stunds övervägande med en mils kö i åtanke sket vi i det och gick runder på stan istället. Natten avslutades på Donk och sen i Carolines binge. Hade svårt att somna, kroppen är fortfarande instäld på att vara vaken på natten och sova på förmiddagen. Efter några svettiga timmars söm åkte jag hem i förmiddes till lammet som ( som vanligt) blev överlycklig av att se mig.
Lite pill i lägenheten, avtackande till killarna som hjälpt mig med kök och badrum, Ljungbyhedsbad och hemmagjorda hamburgare til middag har dagen fyllts med. Nu är jag sådär dödens trött som man bara kan vara om man jobbat för mycket natt med för lite sömn.
Humöret är på topp igen iaf. Inte en dag för sent!
Kräftan (i dubbel bemärkelse) tackar för sig!!
Over and out.
Sjukt
Bloggen är inte prio ett just nu. Det är fullt upp på jobb och det tar ALL min energi just nu. Det går upp och ner, men mest ner känns det som. Det är tungt, men det är bara att kämpa på. Det kan verkligen inte bli värre än det var igårkväll när jag jobbade. Det var kaos! Fullständigt och fulländat kaos! Fruktansvärt! Panikartat! Helt SJUKT!
Det känns lite tveksamt om det är värt det. Om all stress och ångest man känner hela tiden, före- innan- och efter jobb. Jobb, jobb, jobb. Man vaknar på natten och undrar om man tog kontrollerna på rum 27:1, eller vaknar man av att man har glömt att faxa 4:1 faxet till nått boende. Blandade jag rätt antibiotika? Rapporterade jag allt till natten? Dokumenterade jag allt viktigt? Jobbet tar bort allt det positiva och ljusa i vardagen. Men jag tar skiten. Torkar bort tårarna. Biter ihop. Kämpar på. Gör mitt bästa. Intalar mig själv att jag inte kan mer än att göra mitt bästa. Jag hoppas att det vänder. Snart.
Imorgon. 23 bast. Hurra för det! 
Åren de går, men skönheten består :P
