Viltspår.
Idag har jag och Enzo varit på viltspårkurs. Det är riktigt, riktigt roligt. Efter att ha gått ca 200 m med en 90graders vinkel och dragit en hjortklöv och droppat blod varje meter får spåret "ligga poch dra" i två timmar. Sedan är det dags att gå det. Enzo är riktigt duktig och spårar fint, men störs av linan som bromsar ibland. Hundarna ÄLSKAR att spåra. Jag tror det är jättebra för Enzo och stärker hans självförtroende varje gång han hittar klöven som ligger i slutet. De får göra det som de är födda för, använda nosen. Alla hundar borde få spåra ibland, vilt, blod, godis eller människor, så att de får använda snoken. Det skadar ju inte heller att han sover som en klubbad säl hela dagen efter ett viltspår. Nu siktar vi in oss på ett anlagsprov i Juni! Sen får se skadeskjutna djuren se upp kanske! :)
Enzo med sin första och största kärlek, Sara. Dåtidens svärmors hund som jag ofta passade.
Enzo med sin nuvarande (näst) bästa kompis, Nemo. 
