Då bär det av..

.. mot nytt boende. Känns skitläskigt, ensamt, tomt, tyst, konstigt, icke-hemigt, kalt, tråkigt och onaturligt. Jag har ju hela tiden tröstat mig med tanken att jag bott själv i lägenhet innan, men då var jag ju faktiskt sambo. Helt själv har jag aldrig bott. När jag sitter i lägenheten längtar jag bara "hem", var nu hem är..

Det kommer säkert kännas bättre snart, men jobbigt innan det gör det. Får försöka träffa fler kompisar på vardagskvällar så man inte alltid sitter själv. Eller en grabb. En grabb hade varit fint som satt hemma och väntade på en när man kom hem från jobbet. Jag har ju Benz, men det är inte riktigt samma sak..

Aldrig har det känts så tomt och ensamt som nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0