För dagen. I dagen.
Bloggen är inte den mest aktive för tillfället. Hade ju varit riktigt synd om jag tappade min enorma fanclub som jag ligger inne med här ;).
Lägenheten är så gott som färdig och jag är i stort sett inflyttad. Eller, jag är inflyttad, jag har bara inte fått loss tummarna att sova där än. Vill ha mina vikgardiner innan tror jag så att ingen kan titta in på oss på natten. Jag kan inte fatta att den är klar. Så mycket jobb, tid och slit och nu är det klart! Jag trodde ju aldrig att jag skulle bli klar. Jag trodde nog att jag alrdig skulle kunna flytta in i eländet. Det är en stor förändring i livet med egen lägenhet. Ny lägenhet, avslutad treårig utbildning med fil. kandidatexamen och nytt jobb. Och förändringarna tar inte slut här hoppas jag. Livet har ju precis börjat. Jag hoppas inte min kära pappa läser denna bloggen. Isåfall pappa - sluta läs nu och hoppa ner till rad 14. :) Jag pratade med en tjej på jobb igår som jobbar på en tattuerarsallong i Hbg med sin man. Har frågat om tips på bra tattuerare i stan och bestämt mig var det kommer bli. Nu ska jag bara få tummarna loss och boka en tid och spika motivet. Texten som ska stå är klar, platsen är så gott som bestämd, men motivet runt om är inte helt bestämt. Lättast är nog att gå dit och få hjälp med att rita upp den.. Ska bli riktigt skönt faktiskt. Det är något jag sagt jag skulle få gjort så länge och den kommer betyda så mycket för mig, så nu är det minsann dags!
Lilla lammet mår bra. Jag tycker han blir duktigare och duktigare för varje månad med sina problemområden. Han sover mer nuförtiden och är allmänt lugnare. Börjar min skatt bli gammal!? :) Jag vet inte, men jag gillar det. Lika pigg ute på runderna och så fort det händer nått, men lugn och trygg där emellan.
Gamla bekanta har träffats igen. Jag vet inte varför, men allt kändes annorlunda denna gången. Jag vet inte vad det är som händer, men allt känns liksom lite lättare nu. Allting är lite roligare. Det är nått liiitet, liiitet i magen som flyger runder från och till och inte riktigt vet om den ska landa eller inte ( nej, ingen bebis). Jag trodde mina fjäriljar var utrotade för all framtid, men kanske hade jag fel..
Jag lever för dagen, i dagen. Idag, varje dag. I varje stund, i varje ögonblick.
En nöjdare och mer positiv Anna vid tangentbordet.
Lägenheten är så gott som färdig och jag är i stort sett inflyttad. Eller, jag är inflyttad, jag har bara inte fått loss tummarna att sova där än. Vill ha mina vikgardiner innan tror jag så att ingen kan titta in på oss på natten. Jag kan inte fatta att den är klar. Så mycket jobb, tid och slit och nu är det klart! Jag trodde ju aldrig att jag skulle bli klar. Jag trodde nog att jag alrdig skulle kunna flytta in i eländet. Det är en stor förändring i livet med egen lägenhet. Ny lägenhet, avslutad treårig utbildning med fil. kandidatexamen och nytt jobb. Och förändringarna tar inte slut här hoppas jag. Livet har ju precis börjat. Jag hoppas inte min kära pappa läser denna bloggen. Isåfall pappa - sluta läs nu och hoppa ner till rad 14. :) Jag pratade med en tjej på jobb igår som jobbar på en tattuerarsallong i Hbg med sin man. Har frågat om tips på bra tattuerare i stan och bestämt mig var det kommer bli. Nu ska jag bara få tummarna loss och boka en tid och spika motivet. Texten som ska stå är klar, platsen är så gott som bestämd, men motivet runt om är inte helt bestämt. Lättast är nog att gå dit och få hjälp med att rita upp den.. Ska bli riktigt skönt faktiskt. Det är något jag sagt jag skulle få gjort så länge och den kommer betyda så mycket för mig, så nu är det minsann dags!
Lilla lammet mår bra. Jag tycker han blir duktigare och duktigare för varje månad med sina problemområden. Han sover mer nuförtiden och är allmänt lugnare. Börjar min skatt bli gammal!? :) Jag vet inte, men jag gillar det. Lika pigg ute på runderna och så fort det händer nått, men lugn och trygg där emellan.
Gamla bekanta har träffats igen. Jag vet inte varför, men allt kändes annorlunda denna gången. Jag vet inte vad det är som händer, men allt känns liksom lite lättare nu. Allting är lite roligare. Det är nått liiitet, liiitet i magen som flyger runder från och till och inte riktigt vet om den ska landa eller inte ( nej, ingen bebis). Jag trodde mina fjäriljar var utrotade för all framtid, men kanske hade jag fel..
Jag lever för dagen, i dagen. Idag, varje dag. I varje stund, i varje ögonblick.
En nöjdare och mer positiv Anna vid tangentbordet.
Kommentarer
Postat av: caroline
Härligt att läsa att du mår bra och är gladare!! :) Wihooo.. Hoppas vi ses snart igen, puss!!
Trackback
