Anna Bee och Benz.

Relationer är en komplicerad sak. Så komplicerad att jag inte ens vet vad jag ska skriva om det. Relationer bygger på så många motsatser där vågskålen måste stå på mitten för att det ska fungera. 
Det är svårt med relationer.
Att ge och ta. Att ge utan att tappa sig själv. Att ta utan att vara egoistisk.
Att vara öppen och ärlig. Att inte såra någon med onödig fakta.
Att bygga ett förtroende. Att leva upp det till och förtjäna det förtroendet.
Att berätta allt om sig själv. Att behålla sin integritet och sina innersta hemligheter.
Att acceptera en annan människa för den han är. Att anpassa sig för någon annans skull.

Jag har ett stort behov av integritet. Jag vill inte att mina kära ska veta allt om mig och de gör det inte heller. Jag har några fåtal vänner som vet mycket om mig, men bara det jag vill att de ska veta.  

Jag har ett kontrollbehov större än Globen. Ett behov att att kontrollera allt som händer och veta om det i förväg. Det ställer till det lite i nya relationer, där ovissheten är en självklar del i processen att lära känna nån.

Alla slags relationer är svåra. Relationen med familjen är öppen och rak, allt som tänks sägs, oavsett de kortsiktiga konsekvenserna av det. Allt blir alltid bra ändå i slutändan. Alla vet att relationen alltid finns kvar.

Relationen med vännerna är också väldigt öppen och ärlig. Munnhugg kan uppstå, känslor såras, men när hugget har lagt sig och ilskan dragit sig tillbaka hittar vi alltid tillbaka till den stadiga grunden som är hård som sten. Bakom munnhugg och syrliga kommentarer vet jag hur mycket de tycker om mig. Ett par vänner finns alltid där när de verkligen hevövs, oavsett allt.

Jag hoppas att ni vet hur mycket ni betyder för mig. Att jag alltid finns där för er när det behövs. Att jag alltid tar mig tid och sätter annat åt sidan när det behövs. Jag hoppas att ni ser mig som en bra lyssnare och som förstående, en som ställer upp i vått och torrt. En som alltid står vid er sida, även om jag inte alltid håller med om att era beslut var de klokaste. En som alltid vill ert bästa, för er. En som stöttar det som gör er lyckliga, oavsett min åsikt om de långvariga konsekvenserna av era val. Jag hoppas att ni ser mig som en vän som aldrig kommer vika från er sida, för ni är de bästa vännerna man kan ha.  
 
Jag vet inte hur andra uppfattar mig. Det hade varit roligt att veta, faktiskt. Både bra och dåliga egenskaper. Jag vet ju hur jag vill upplevas av andra, men är det verkligen så jag upplevs? 

Den sista och mest komplicerade relationen lämnar jag till ett annat tillfälle. Ett tillfälle då jag vet vad det är jag pratar om. 


Pannis  - du kom in i mitt liv för snart 12 år sedan. Vi hittade tröst och stöd i varandra. En gemenskap och samhörighet som alltid kommer finnas kvar, oavsett tid eller rum. 
Stormen - älskade Stormen. 18 år av vänskap går inte att beskriva i ord i ett blogginlägg. Jag tror inte det behövs några ord heller. Du är min klippa.   
 

Camilla - Mills. Först johh hos Polisen, sedan"Spanienresan" som har gett så många minnen och skratt. Du är ärlighetens ansikte. 


Sassa. Mycket har vi gått igenom ihop. Många har våra turer varit. Du har inte haft det lätt. Jag önskar dig all lycka och glädje nu med Johan och det underverk ni har skapat.



Caroline. Fina, fina Caroline som alltid ställer upp och ordnar för allt och alla och som alltid har en famn eller säng tillhands när det behövs. Du är min solstråle!  


Jag har många fler kompisar och bekanta, men dessa tjejer är de som betyder mest.