Du.
Igår hade jag ett ankomstsamtal med en patient. Jag kan inte säga mkt mer om situationen mer än att en anhörig var med.
Du har de finaste brunaste ögonen jag sett. Din blick sög sig fast och borrade sig igenom mig. Ditt mörka rufsiga hår stod så där underbart på alla kanter och låg lite som det ville. Du hade så perfekt fina axlar under din t-shirt.
Hela min världsbild stannade upp och stod på paus en stund. Bara din närvaro i rummet fyllde hela mig med värme. Jag tjuvkikade på dig under hela samtalet. Sökte din blick. Du var stressad och skulle iväg.
Jag vet inte om vi någonsin kommer ses igen, men en sak vet jag. Du har gjort ett fotavtryck på min näthinna. Du har lagrats i minnesbanken för underbara möten. Du har gett mig hopp. Du har fått mig att drömma. 
