Anna Bee och Benz.

Allting har fram- och baksidor. Allting har både för- och nackdelar. Allting har både hjärtfyllda skratt och plågsamma tårar. Året i USA var utan tvekan det bästa året i mitt liv, samtidigt som det var det jobbigaste jag någonsin gjort. Jag hade precis fyllt 16 år när jag åkte till USA för att bo hos en främmande familj i 10 månader och gå på High School där. Jag hamnade hos en familj som bestod av Wilburn och Lisa och deras utflyttade äldre dotter Melissa. Lisa jobbar som sekreterare/ slrivare i en domstol. Wilburn hade en egen lastbil med släpvagn som han använde främst till att transportera krockskadade bilar med som han köpte, lagade själv och sedan sålde för det dubbla. Detta innebar att där alltid fanns roliga bilar hemma som jag fick köra med så mycket jag ville så länge jag höll mig borta från de stora vägarna ( jag hade inget körkort då, varken svenskt el amerikanskt). Där fanns flertalet motorcyklar, både nyare och äldre, både cruising och sportmodell. Jag fick köra alla själv som jag kunde stanna med, haha. Jag nådde ju inte ner, så jag fick oftast ha någon bakom mig som kunde hjälpa mig när jag skulle stanna. Vilken syn.. Där fanns en motorbåd, två jetskiies, vattenskidor, två fyrhjulingar, minst 6 bilar i diverse storlekar och modeller. Allt detta var fantastiskt roligt att leka med på deras marker tillsammans med bästa kompisen Kim ( Kimberly), hennes syster Jess ( Jessica) och grannen Sarah. Men det bästa av allt var deras sex hästar! De var bara glad att jag red så många jag hann varje dag så de fick röra sig och utbildas lite. Jag fick rida vilken av hästarna jag ville, men fick ganska så snabbt en favorit: bråkstaken och surpuppan Blaze som sparakde efter mig i hagen och gjorde utfall. Tiden gick och utfallen och sparkarna minskades. Hon hade aldrig erkänt det, men jag tror hon gillade mig lite..

Skolan var stentuff med tuffa, blodstränga regler med tider och uppträdande. Det var "klädregler" som gällde och minsta överträdelse kom man till rektorn och fick sitta där och skriva en uppsats på x antal ord om varför man klätt sig som man gjort och sedan hem och byta kläder. Som utbytesstudent tror jag att de såg mellan fingararna några gånger, för jag skulle nog blivit hemskickad ibland med lite korta kjolar eller när jag visade lite av axlarna.. Jag kommer aldrig glömma när brossan ( som också bott där i ett år, i samma stad, i samma skola) berättade om när han kom till rektorn en gång då han var 30 sek sen till en lektion och inte blev insläppt och skulle skriva en uppsats om varför. Inledningen var något i stil med följande:
- Kära rektor, jag ver så hemskt mycket om ursäkt för att jag inte kom i tid till lektionen, men jag var verkligen skitnödig och var tvungen att skita innan nästa lektion.. Ha ha ha. Jag undrar vad han tyckte om det gubben.. Jissies. Man visade alltid respekt för alla lärare och tilltalade dem med Mr och Miss efternamn. Man lämnade inte lektionen förrän klockan ringde och hade då fyra minuter på sig att ta sig till nästa lektion innan klockan ringde igen. Då stängdes dörren. Var man utanför var det bara att traska upp till rektorn och sätta sig. Behövde man gå på toa under lektion fick man gå fram till läraren och be om lov och sedan ta en megatjock bok ( hallpass kallade dom det) och ta den boken med sig på toa och visa upp för de eventuella vakter som man mötte på vägen för att visa att man hade tillstånd att vara i korridoren under lektionstid. Det var långa skoladagar alla dagar och läxor varje dag samt 4 prov varje fredag. Varje vecka.

Reglerna hemma var rätt snäva dem med, med tidiga tider om man var ute med kompisar på kvällen, totalt pojkförbud i alla dess former och allmänt uppträdande.

Trots detta så älskade jag det!! Jag lärde mig aldrig riktigt att uppskatta skolmaten som bestod av pizza, hamburgare och pommes til lunch varje dag. Det fanns även ett dagens alternativ som var tillexempem makaroner med ost. Nyttigt värre. Man dricker läsk till alla måltider, inklusiva frukosten och vi åt nästan alla mål mat ute på nått av alla miljoner matställen. Arbys, Taco Bell och Waffle House blev snabba favoriter. Som jag åt.. Jisses.

Jag blev bortskämd till 1000 av de äldre föräldarna som jag bodde hos. De köpte saker, bilar, fyrhjulingar och hundar till mig. Efter att ha förlorat ett barn i en bilolycka och vetkapen om att deras enda dotter troligen inte kan bli gravid gjorde nog att de njöt ännu mer av att ha ett "barn" hemma.

När jag kom dit var jag förtvivlat ledsen ( såklart) och längtade bara hem. Som en slump hade de hundvalpar samtidigt och jag fick lov att välja ut en som jag ville behålla och ha som min. Gibsey och jag var oskiljaktiga efter det. Vi gjorde allt ihop. Jag hade med henne uppe på hästen, i bilarna, på fyrhjulingen och inne i huset ibland i smyg ( inga djur fick vara i huset)! Min älskade hund, som jag grät när jag flög hem utan henne. Hon hade då precis fått valpar, tyvärr, och jag kunde inte ta med henne hem.. Jag trodde aldrig jag skulle komma över henne.. Det gjorde jag nog inte heller förrän jag fick min nuvarande prins. Hon var en blandning mellan Australian shepherd ( aussie)  och bordercollie och en gång ska jag ha en Aussie igen, med samma bruna färg.

Ja, det var lite om året i USA. Jag kan omöjligt berätta allt här, det är så många minnen. Både bra och dåliga.. Jag har åkt tillbaka två gånger till USA för att hälsa på efter jag åkte hem. Sista gången sommaren -06 tror jag. Eller  -05. Jag tror i allafall inte att jag kommer åka tillbaka till USA igen.


Jag, Kim, Jess och Sarah. Julafton -04¨


Älskade Gibsey och bror som kom och hälsade på över julen.


Brossan och Wilburn framför några av leksakerna.



Några av pollarna, främst Blaze (min), bakom Bandit ( död). Chy-Anne ( död), Gypsy ( såld) och lilla Brandy.



Jag framför en av favoriterna, Mustang Mach 1, jubileumsmodell -04. Mmm.



Jag på en av deras favoriter, då ny Tahoe med alla finesser.



Lycka kan inte köpas med pengar, men har man pengar kan man ha rätt roligt, ett tag iallafall :)