.
Man ska inte blogga när man inte mår bra, det blir bara fel då. Ändå är det just vid de(ssa) tillfällena som man behöver skriva som mest. Jag älskar att skriva. Det är mitt bästa sätt att möta världen på. Jag tänker och formulerar mig bäst med ord och meningar. Det är så mycket lättare att låta fingrarna knappa på tangentbordet än att öppna munnen och försöka säga det. Vissa saker är inte tänkta att sägas, då får de skrivas istället.
Idag är ingen bra dag. Tårarna rinner och ensamheten är enorm. Illamående är tryckande och magen och kroppen skriker efter näring. Huvudet bankar som ett gammalt ånglok och energin är nere på noll och benen skakar. Regnet haglar utanför, tvättmaskinen går. Fotolisten och lampan ligger i en hög på golvet, bedjandes om att få komma upp på väggen. Stegen står mitt i vardagsrummet, inväntar sin roll i balkmålandet.
Enzo tittar på mig från soffhörnan i sin filthög med sina oförstående bruna ögon. Han vet att nått är fel, men förstår inte vad.
Idag är ingen bra dag. Tårarna rinner och ensamheten är enorm. Illamående är tryckande och magen och kroppen skriker efter näring. Huvudet bankar som ett gammalt ånglok och energin är nere på noll och benen skakar. Regnet haglar utanför, tvättmaskinen går. Fotolisten och lampan ligger i en hög på golvet, bedjandes om att få komma upp på väggen. Stegen står mitt i vardagsrummet, inväntar sin roll i balkmålandet.
Enzo tittar på mig från soffhörnan i sin filthög med sina oförstående bruna ögon. Han vet att nått är fel, men förstår inte vad.
Kommentarer
Trackback
